Jag har en känsla av att psykisk hälsa länge varit som något negativt, på tapeten. När man hör ordet “schizofreni” låter det genast som “psykopati”, eller kanske det värsta, nämligen “mytoman” dvs professionell lögnare eller “narcissism”. Ja, man kan stigmatisera och trycka ner människor, på många olika sätt. Jag ville berätta om hur det är att vara, eller ha denna “märkliga” diagnos som många, inte ens läkare inte vågar prata om.
I samhället har det på senare tid, blivit mer accepterat att prata om adhd och autism, ångest är också en oroväckande samtalsämne, med befogad semantik, absolut! Men vi vet som tur också hur man kan kurera ångest med lugn och ro systemet som är motsatsen till överdriven stress, ty beröring, Yoga och meditation som mindfullness ger lugn och ro och kan ta väck all ångest. Schizofreni dock, är dock en sk “märklig” diagnos, som inte ens läkare har koll på. I boken, En antologi om hjärnan, står det som rubrik: “Schizofreni och depression”.
Jag blev helt paff på den beskrivningen därför att jag som brukare med hallucinationer, har aldrig varit deprimerad. Min första läkare (eg. överläkare) Hans Benz som är en pionjär inom schizofreni i Lund, sade till sina läkarstudenter, att jag är en vanlig tjej, med egna förutsättningar som sysselsättningar, och jobb som studier. Jag spelar gitarr och bas, jag var jätteduktig på valthorn och spelade i en gatuorkester med althorn.
Jag har även en liten hemsida, med produkter för personer med stress, som ju är roten till ångest och är utbildad massör och Zonterapeut. Jag hade en hel del enormt positiva hallucinationer där jag vände på negativitet, mot positivitet genom att låta mobbare från Katedralskolan var sedda från diagnosens perspektiv, som “sjöjungfrun”, och sjöjungfrun är ju snälla, så att säga. Så då passade jag på att strunta i mobbare, och började läsa om derivatan, aritmetik och logaritmer utan att bli utsatt för verklighetens attacker, det var enligt min hallucination alltså ingen fara med tyst utfrysning, mobbingstrukturer, härskartekniker och diverse fult spel. Det var en räddning. Hallucinationerna antog en sagolik, uttryck!
Det går alltså att ha ett “titthål” utåt till verkligheten så att säga, även om mina synapser sitter fast så, så kan jag som schizofren även lägga märke till verkligheten. Och om man är schizofren ser man sanningar, som tex djur har perception på men som vi människor inte förstår. Vi upplever sådant som “inte finns”, det är därför jag är känslig för mobbing, tyst mobbing, och subtila trakasserier.
Jag är mycket andlig, och jag anser att jag känner min diagnos är felaktig, bara för min perception är vidgad. Ändå är jag medveten om min paranoia, gör att jag förstår att hallucinationer är “sanna” och jag kan leva med vissa saker som det med att jag kan se personer och människor, i periferin, även döda personer kan jag hålla samtal med, och även förmedlat kontakt, mellan anhöriga och deras levande personer. Forskaren och sociologiprofessorn Christopher Kindblad vid Högskolan i Halmstad anser att det är så, att samtliga personer i vårt samhälle är schizofrena. Samhället är och lider av schizofreni, anser professorn Kindblad. Det beror på, anser han att vi är så mitt i den schizofrena känslan, den utopiska illusionen som livet är, att vi inte lägger märke till hur schizofren kultur införts i samhället. Det kan ha lite med tro att göra, eller placebo, dvs alla tror på det, alltså är det sant! Hjärnans makt, är oändlig. Låter man sig fyllas med positiva tankar, kommer man att må bra. Och min förhoppning i min profession som Zonterapeut, är att stressade personer, blir förstådda. Och att det ska vara ok, att prata om svåra problem, utan att dum komfort, gör att man inte får prata om “känsliga” ämnen, och öppenheten breder ut sig. Vi behöver alla kärlek, respekt, beröring och ömsesidig förståelse. Dessa sista parametrar är rena hälsokuren för själen, även om mediciner också kan bistå med hjälp.